I onsdags förra veckan rullade jag in i ett regnigt Göteborg. Någon timme senare satt jag i lobbyn och väntade in Angel och Monica från Ecuador som jag tack vare mina någorlunda kunskaper i spanska skulle få möjligheten att hänga med under kommande dagar i Göteborg, Borås och den småländska skogen.
På tåget tillbaka till kontoret är ett av de allra starkaste intrycken, när de för första gången berättar sina respektive historier för mig och Linda Ålrud, om hur det är att vara Fairtrade-certifierad bananproducent i södra Ecuador. Och vilken betydelse det verkligen har för dem att konsumenter i Sverige efterfrågar Fairtrade-märkta bananer.
Det var härligt att få se dem som jag hört så mycket om, att få höra hur de med egna ord berätta om allt som Fairtrade förmedlar här i Sverige. Om vilka fantastiska projekt som premiepengarna har lett till. Avgiftsfri sjukvård för närsamhället, utbyggande av skolsalar, stipendier och material. Utveckling inom det ekologiska jordbruket och möjligheten att kunna ge sina barn en universitetsutbildning.
Under mina drygt 8 månader på Fairtrades kontor har det aldrig varit så tydligt som nu, aldrig känts så nära och påtagligt att vi svenska konsumenter kan bidra till sådan skillnad för många producenter, deras familjer och samhällen i länder så långt borta.
Nu är det bara 93 procentenheter ifrån att endast erbjuda Fairtrade-märkta bananer på den svenska marknaden. Det kan gå fort, om vi hjälps åt.
